En man som jag inte visste vad han hette förrän han presenterade sig stod plötsligt på min baksida. Han hade kläder på sig men jag kunde inte se var dom började eller slutade på hans avlånga kropp. Det var någon som stämde med sättet han tog steg efter steg, det liknade sättet som en människa går framåt genom rum.
Han sa att han rest bakåt genom tiden från framtiden för att berätta att det var bättre förr.
Det var november och året var 2011. Tjejgänget hade samlats igen för att sticka tröjor och snacka ”goja”, som de kallade det.
Idag är det april och året är 2015 och tjejgänget har samlats igen för att titta på gamla bilder. De började från början och närmade sig sakta bilden från november 2011. Bilden på Synnöve när hon sydde sig i halsen och dog, passerade förbi. Bilden på Guns födelsedag med den röda tårtan såg vältummad ut och någon undrade vem som hade negativen. När de äntligen nådde fram till bilden från november 2011 var det ingen som visste vem kvinnan i Adidabyxor var.
Både Leif och Fru Gråkavaj använde pennor för att peka på skärmen. Steve var inte imponerad.
- ”Slutta pussa din penna Fru Gråkavaj” väste Steve mellan tänderna och lite saliv råkade sippra ut så hans haka helt plötsligt var fuktig.
Leif pekade med hela pennan på ett objekt på datorn som man kan likna vid en papperskorg full av papper. Leif tittade sakta på Steves haka och kände sig plötsligt lite törstig. En fluga landade på bordet framför gruppen om tre personer. Fru Gråkavajs man gick bort i tuberkulos för 100 år sedan.
- ”Det här är livet på en pinne, ska vi dela på en kylskåpskall Snickers?” frågade Steve.
Hej,
Som många av er säkert redan räknat ut var gårdagens kränkning ett aprilskämt och sanning är att Patriks hårddisk kraschat.
Dumma sill!
Efter en lång tids frånvaro är Spritzepanelen tillbaka och vi garanterar extas. Så tryck på play, luta dig tillbaka och upplev spritzemagi på extremt låg nivå.
Natten var svart den natten. Dimman låg tät utanför loppislokalen i Bankeryd. Inne glöd lamporna sitt varma sken och Lennart satt på sin stol och berättade en lång och tröttsam historia om två ridstövlar för Birgitta.
- De här hade Karl-Johan den Svåre på sig under sina sista levnadstimmar, berättade Lennart.
- Gud va ointressant, hur mycket ska du ha för paret? svarade Birgitta.
Det var bara en taktik från Birgitta för att hålla nere priset, hon visste att Lennart var expert på att kamma hem de stora försäljningar under småtimmarna. Lennart kände till alla sätt att reagera på kundernas reaktioner. Han ansåg sig själv ”skrivit regelboken” för begagnatförsäljning under småtimmarna och hade alltid svar på tal.
- Ska du ha den inställningen så vill jag inte sälja dom, replikerade Lennart.
- Kyss mig, sa Birgitta förvånat.
Just då smällde det till. Tiden stannade en sekund och tiden startade igen sekunden senare, det var som om tiden passerade i normal takt. Blodet sprutade i lokalen och Lennart föll som en trasa livlös ner på golvet och en mållös Birgitta satt på sin stol och kände suset av en bläckstråle landa på golvet.
Vem mördade Lennart och fick Birgitta någonsin köpa ridstövlarna? Detta och mycket mer nästa vecka i: Bläckstrålemannen.