Invigning av Patrik! En ny Bananaspritzare.

Vi började det här otroligt stora projektet att sätta upp en blogg någon gång för flera år sedan och efter många om och men lyckades vi till slut skapa något som 8-9 personer tyckte var roligt. Tiden gick och vi tog oss genom djupa dalar och inte så djupa dalar för att till slut nå dit där vi är nu, fortfarande med vår skara fans på 8-9 personer. Vi tycker 8-9 personer var mycket så vi plockade en av dessa till att bli anställd av Bananaspritze och nå samma status som Daniel och Lars. Så nu har vi 7-8 fans istället, vilket känns mer hanterbart.

Vi ville dock inte att det skulle vara skönt att bli anställd på Bananaspritze så vi uppfann en invigningsrit och hämtade inspiration från gängvärlden, men i efterhand känns det ändå som vi lyckades skapa vår egen känsla på invigningen. För att klargöra lite vad som händer på videon så lägger sig helt enkelt den som invigs ner och blir sedan under en stund kallad för kvinnonamn, en pastarätt och ett örtträdgårdsnamn. När han utstått detta är han en av oss.

Alla hälsa Patrik välkommen! Vi ser fram emot hans första inlägg!

En tant tittar på mig

Jag pendlar till mitt jobb. Jag pendlar med tåg. På mitt tåg just är det många som pendlar. Det är jag, en krullhårig kille som troligtvis lyssnar på Skrillex i sin iPhone, det är en man i kostym som kanske ska hämta sina barn på dagis, det är en kvinna som spelar något spel på sin telefon, det är en kraftig man som äter Snickers, själv är jag ett mellanting av dessa människor med kläder som inte sticker ut och med en frisyr som om du skulle förklara den med en mening så skulle du ha hela meningen outtalad när du var klar. På mitt tåg sitter en tant och hon tittar på mig hela tiden. Medelmåttan i mig kan inte förstå hur någon skulle kunna titta på mig så intensivt för det finns ju faktiskt inget intressant att se. Av den enkla anledningen hatar jag tanten.